EU och Microsoft

Microsoft har flera gånger dömts i EU-domstol till att upphöra med konkurrensbegränsande verksamhet.

En fråga gällde att Microsoft länge gjorde det onödigt svårt och dyrt för konkurrenter att skapa Windows-programvara som spelade upp strömmande medier (ljud och video), genom att dels knyta Windows Media Player onödigt hårt till operativsystemet, dels förhala ärendena och dessutom ta rundligt betalt för att ge konkurrenter tillgång till de protokoll som krävdes för att skapa konkurrerande programvara för ändamålet. Lösningen den gången var att ge konkurrenter fri och öppen tillgång till protokollen, samt att erbjuda en version av Windows utan Windows Media Player. Den senare åtgärden visade sig i praktiken verkningslös, men den tvingade Microsoft att tänka om vad det gäller att inkludera allt mellan himmel och jord i operativsystemet och göra alla program beroende av varandra.

EU tog också initiativ till en process, en som rörde öppna standarder. Microsoft designade under lång tid Internet Explorer som en integrerad del av operativsystemet, knöt programmet mycket hårt till andra delar av Windows, förbjöd återförsäljare uttryckligen att förinstallera någon annan webläsare än Internet Explorer på nya datorer med Windows och, vilket förtjänar att poängteras, följde inte existerande öppna standarder för hur websidor ska skapas, tolkas och presenteras. Microsoft skapade på detta sätt en egen plattform med en mycket stor marknadsandel där websidor inte följde den internationellt accepterade standarden. Konkurrenterna, som till skillnad från Microsoft följde den öppna standarden, fick onödigt svårt att konkurrera eftersom sidor som skapats och testats endast för Internet Explorer ibland visades felaktigt eller rentav blev oläsliga i andra webläsare. En av de få europeiska aktörerna på marknaden, norska Opera Software, skickade in en formell anmälan om detta 2007, och EU började agera snart därefter.

Efter en lång process gick Microsoft slutligen med på att inte låsa Windows-användare till Internet Explorer i Windows 7. I stället erbjuds användaren ett val när operativsystemet installeras, och får möjlighet att välja en konkurrerande webbläsare i stället. Existerande användare av Internet Explorer erbjuds också detta val via en särskild uppdatering från Microsoft. Frågan är dock hur mycket effekt detta får, eftersom Internet Explorer fortfarande kan förväntas vara installerad av leverantören på de allra flesta datorer som säljs med Windows förinstallerat. En klar förbättring är dock att Internet Explorer faktiskt går att avinstallera i Windows 7, utan att den plötsligt dyker upp oombedd när man klickar på webblänkar i diverse andra program.

Internet Explorer är för övrigt fortfarande den webbläsare som är allra sämst bland de stora aktörerna vad gäller att implementera överenskomna öppna standarder för webbpublicering.

En annan konkurrensbegränsande taktik som Microsoft ägnat sig åt åtminstone sedan 1998 bötfälldes också av EU-kommissionen. Det gäller Microsofts underlåtenhet att ge öppen tillgång till protokollen för bland annat delning av filer mellan datorer i nätverk. Den informationen är väsentlig för öppen interoperabilitet mellan datorer som kör Windows och datorer som kör andra operativsystem. Numera finns dokumentation av dessa protokoll fritt och öppet tillgänglig från Microsoft, men detta skedde först efter en lång och utdragen rättsprocess där Microsoft förhalade ärendet i åratal. För detta dömdes de till slut till böter på 1,3 miljarder dollar för den period de satt konkurrensen ur spel genom att inte tillhandahålla informationen. Microsoft överklagade bötessumman i mitten av 2011. De hävdar att summan är oskälig och satt på felaktiga grunder, men efter den inledande rättsförhandlingen ser det inte ut som om EU-kommissionen är särskilt lyhörd för deras åsikter. Bötessumman kan tyckas enorm, men det gäller alltså ackumulerade böter för en lång period av medveten, allvarlig, aktivt konkurrensbegränsande verksamhet. Överklagandeprocessen pågår fortfarande, och vi får säkert anledning att återkomma till frågan.

Unless otherwise stated, the content of this page is licensed under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 License