Öppna standarder

Standarder

Standarder är mycket centrala inom IT-området. Utan standarder för dataformat, nätverkskommunikation och fysiska kontaktdon skulle inte information kunna utbytas effektivt mellan olika datorer. Liksom för alla andra teknikområden så är standarder något som är helt nödvändigt i en mogen bransch med många aktörer.

En standard är ett formellt publicerat dokument som beskriver ett överenskommet sätt att göra saker på. Överenskommelsen träffas vanligtvis mellan flera aktörer på marknaden, och publiceringen av dokumentet görs av ett oberoende standardiseringsorgan. Sådana standardiseringsorgan finns både på nationell och internationell nivå. Det huvudsakliga nationella standardiseringsorganet i Sverige är SIS. Det största internationella organet är ISO, men det finns många andra. Ett exempel är W3C, som publicerar de flesta standarder som rör WWW. Standardiseringsorgan är icke vinstdrivande organisationer.

Det finns många olika sorters standarder. Vissa används av hundratals miljoner människor dagligen, medan andra berör endast ett fåtal specialister. De flesta standarder är bra och fungerar utmärkt, men vissa är mindre bra och fungerar illa, även om föresatserna när de skapades var goda. Sådana standarder kan vara i behov av förbättring eller modernisering. Ibland dras standarder helt enkelt tillbaka för att de är inaktuella och inte används, eller för att de inte fungerar som det var tänkt. Det vanligaste är dock att standarder utvecklas gradvis med tiden allt eftersom kraven och möjligheterna i omvärlden förändras.

Öppna standarder

Det finns även en annan egenskap hos standarder som har blivit allt viktigare på senare år: standarder kan vara öppna eller icke öppna. Enkelt uttryckt kännetecknas en öppen standard av att den är öppet och fritt tillgänglig och kan implementeras fritt utan restriktioner. EU har antagit en formell definition av vad som utgör en öppen standard. Åtminstone följande kriterier måste vara uppfyllda:

  • Standarden skall sponsras och underhållas av en icke vinstdrivande organisation, och dess fortsatta utveckling skall ske i en öppen beslutsprocess som är tillgänglig för alla och som ger alla intressenter möjligheter till påverkan.
  • Standarden skall ha publicerats, och standarddokumentet skall vara tillgängligt antingen gratis eller till ett symboliskt pris. Det måste vara tillåtet för var och en att kopiera, distribuera och använda dokumentet antingen utan avgift eller mot en symbolisk avgift.
  • All den "intellektuella egendom" - vilket i detta sammanhang innebär patent - som kan omfattas av (delar av) standarden skall ha gjorts oåterkalleligt tillgängliga utan royalties eller andra licensavgifter.
  • Det får inte finnas några restriktioner rörande återanvändning av standarden.

Detta är EU:s definition. Det finns flera andra definitioner av vad som utgör en öppen standard, men de har alla samma grundläggande innebörd: standarden skall vara öppet och fritt tillgänglig och kunna implementeras fritt utan restriktioner.

Icke öppna standarder

Standarder som inte anses som öppna avviker alltså från definitionen på en eller flera av dessa punkter. Exempel på avvikelser kan vara följande:

  • Standarden är skapad och ägd av ett enskilt företag i stället för av ett standardiseringsorgan. (Sådana standarder får inte status av officiell standard, men de kan ändå vara så kallade "de facto-standarder" med en stor spridning och riklig användning.)
  • Standarden utvecklas av en eller några få aktörer utan full öppenhet i processen, utan att alla intressenter ges lika möjligheter att vara med och påverka.
  • Standarden har publicerats på ett sätt som gör att det kostar mycket pengar att få tillgång till den, eller publicerats med restriktioner som gör det dyrt eller omöjligt att kopiera den och sprida den vidare.
  • Standarden kräver att man tecknar ett sekretessavtal för att få information om detaljerna kring implementationen av den. (Ett sådant villkor gör det till exempel omöjligt att utveckla en implementation i öppen källkod.)
  • Standarden innehåller patenterade delar som inte licensieras gratis till alla som vill implementera standarden. (Även en mycket låg royalty kan exempelvis göra det omöjligt att göra en implementation av standarden i fri programvara och distribuera den fritt utan avgift.)
  • Standarden eller dess licensvillkor för ingående patent kan innehålla klausuler som begränsar möjligheterna att fritt använda och vidareutveckla standarden.

Det finns för närvarande många icke öppna standarder i världen. Åtskilliga mycket vanliga standarder som man kanske tror är öppna är det egentligen inte, och ibland är det inte ens formella standarder utan snarare så kallade "de facto-standarder". Vår åsikt är att öppna standarder är en förutsättning för en fri och sund konkurrens, och vi anser att öppna standarder alltid är att föredra framför icke öppna standarder. Därmed inte sagt att icke öppna standarder helt saknar värde, men en icke öppen standard har alltid ett mindre värde än om den hade varit en öppen standard.

Fri programvara

Ett område där frågorna kring öppna standarder kommer mycket tydligt i dagen är fri programvara. Fri programvara utvecklas med öppen källkod och kopieras och sprids fritt utan avgift, vilket gör det omöjligt att utveckla under sekretess eller betala royalties för varje kopia av programvaran. Det kan också vara svårt att betala engångsavgifter för dokument och licenser, eftersom fri programvara ofta utvecklas på en mycket liten budget av icke-kommersiella aktörer. Fri programvara förutsätter alltså öppna standarder.

Ett stort antal av IT-områdets standarder är redan öppna, och många tidigare icke öppna standarder har på sistone utvecklats mot att bli öppna standarder, vilket är mycket trevligt. Tyvärr finns det också tendenser åt andra hållet, där kommersiella aktörer försöker begränsa konkurrensen genom att belägga standarder med olika restriktoner. Flera uppmärksammade fall under de senaste åren har ställt denna fråga på sin spets, och denna webbplats är ett försök att belysa frågan och att rapportera något om utvecklingen på området.

Unless otherwise stated, the content of this page is licensed under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 License